Vår historia

Hur det hela började med Mira Kakossaios

Skolkonsulenten och medborgarrättskämpen Mira Kakossaios engagerade sig i invandrarkvinnors rätt till utbildning, arbete och en plats i det svenska samhället. Mira föddes i Grekland 1917 och kom till Sverige år 1950 tillsammans med sin make. Hon studerade vid Ericastiftelsen och tog en sociologexamen 1954. Under några år bodde familjen Kakossaios i Eskilstuna, och det var där som Mira först insåg att det bland invandrarfamiljerna, främst bland kvinnorna och barnen, fanns ett behov av hjälp till drägliga levnads- och arbetsförhållanden.

År 1966 flyttade familjen till Stockholm där Mira fick arbete vid Stockholms skoldirektion. Som skolkonsulent för invandrarfrågor arbetade hon aktivt för att förbättra undervisningen för utländska elever. Tillsammans med Meri Helena Forsberg drev de igenom många frågor, bland annat kring hemspråksundervisningen. Tillsammans med Anita Grandin startade Mira det första projektet med undervisning i det svenska språket för invandrarkvinnor i Arbetarnas bildningsförbunds (ABF) regi.

Mira ansåg att fredsfrågorna var de mest angelägna frågorna i samtiden och för framtiden. Hon var engagerad i ”Den stora fredsresan” som anordnades av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, mellan åren 1985 och 1986. Hon fick 1980 ett av Aftonbladets jubileumsstipendier med motiveringen:
”… för hennes starka engagemang och idoga arbete för invandrarkvinnor i Sverige. Utan att förtröttas går hon till storms mot fördomar, stelbenta svenska myndigheter och, om så behövs, sina egna landsmän. Mira har gett en röst åt den kanske svagaste gruppen i det svenska samhället, de isolerade och utlämnade invandrarkvinnorna.”

Grundandet av Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor, IFFI
År 1968 grundande Mira IFFI i Stockholm i syfte att hjälpa kvinnor i fråga om utbildning, arbete, ekonomi, barnuppfostran och misshandel. Föreningen hade även som målsättning att bryta invandrarkvinnor isolering och uppmuntra dem till att ställa krav på ökad jämställdhet både i hemmet och i samhället. IFFI anordnade bland annat undervisning i det svenska språket, informationsmöten om lagar som gällde invandrare och diskussionskvällar om samlevnadsfrågor. Föreningen kämpade även för rätten till studiebidrag för kvinnor som ville lära sig svenska samt hjälp med barnpassning. Motståndet mot föreningen var starkt, men Mira hade en kraft och förmåga att övertyga och inspirera andra. Hon sågs av vissa som kontroversiell men lyckades att beslutsfattare att lyssna.

Grundandet av Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, RIFFI
Några år efter att IFFI bildats hade flera liknande föreningar uppstått runtom i landet. Mira grundade därför paraplyorganisationen RIFFI för att samla föreningarna och idag är ett 20-tal lokalföreningar anknutna till RIFFI. Under Miras ledning arbetade föreningen för att underlätta invandrarkvinnors möjlighet till utveckling och social integrering i det svenska samhället, bland annat genom en motion till Sveriges riksdag 1989. RIFFI har även verkat inom områden för hemspråksundervisning, förbud mot barnäktenskap, våld mot kvinnor, kvinnlig omskärelse (eller könsstympning), tvåårsregeln i utlänningslagen samt frågor om hur äldre sjuka som inte behärska svenska behandlas inom vården.

I februari 2020 ändrade Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor officiellt namn till Riksförbundet Internationella Föreningen Fem-Inclusion, RIFFI. Det nya namnet ansågs bättre spegla förbundets värdegrund och målsättning.

Läs mer här

Meri  Helena  Forsberg – RIFFIs ordförande 1989 – 2019

Hon var under många år Riksförbundets representant i dåvarande regeringsrådet för Etnisk jämlikhet och Integration (regeringens samrådsorgan) och ledamot i jämställdhetsrådet (regeringens samrådsorgan). Hon var även initiativtagare till hemspråksklasser i Stockholm och har varit rektor för invandrarundervisningen. Hon var även ledamot i Föreningen Nordens Stockholmsavdelning i 20 år.

Meri Helena kommer från en jordbruksfamilj utanför Lathi i Finland för 60 år sedan. I Uppsala tog hon sin examen som filosofie magister i ämnena svenska, finska, historia och religionskap. Som mor till två barn fortsatte hon sina studier fram till lärarbehörighet. Sedan 60-talet har hon fram till pensionering arbetat i skolorna med hemspråksundervisning och svenska som andra språk för invandrarbarn. Meri Helena kombinerade till att börja med en halvtidstjänst som hemspråkskonsulent med att resa runt till sex olika skolor som lärare för finska elever. ”Modersmålet är människans existentiella verktyg, något man behöver för att kunna orientera sig i omvärlden”, hävdade hon.

Meri Helena uppskattades som en varm, klok och kunnig pedagog som gärna framhöll Sverige som ett föregångsland, inte minst när det gäller lagstiftningen, samhällsfrågor och globala engagemang. I många år har hon kunnat följa invandrarkvinnors speciella utsatthet på nära håll och utifrån egna och deras erfarenheter utformat projekt med inriktning på att förbättra deras livsvillkor. Utbildning leder till större tolerans och erbjuder kvinnorna en plattform som ger dem möjlighet att med stolthet och självförtroende kunna ta steget in i det nya samhället. Vi kan förhindra att människor bollas runt mellan olika myndigheter, men det krävs samarbete och information mellan skolor, myndigheter och beslutsfattare.

Med sitt finska ursprung, det egna invandraskapet och erfarenheter från arbetet som rektor för invandrarundervisningen i Stockholm axlade hon med varsamhet det ansvar som ordförandeskapet innebär.

Fritiden tillbringar hon gärna i sommarstugan i Härjedalen där fiske, bär och svampplockning ger efterlängtad avkoppling från storstadsjäktet och går bra att kombinera med familjeliv, barn och barnbarn. Meri Helena kritiserade tidigt betraktelsesättet av invandrarkvinnor som en ”homogen klump” och krävde en nyansering av begreppet.

Se kvinnorna som en tillgång – en kunskapsbank som kan lyftas fram i många sammanhang och berika den etniska mångfalden!

INVANDRARKVINNORNA  BEHÖVS  UTE  I  SAMHÄLLET

RIFFI
THE SWEDISH FEDERATION
OF IMMIGRANT WOMEN’S ASSOCIATIONS

The Swedish Federation oflmmigrant Women’s Associations addresses itself to women irrespective of their nationality and their political and religious background. The first of the present-day 30 local organisations was set up in 1968 and served as a platfonn for women to deal with issues such as integration, jobs, education, child raising etc. The Federation was established in 1974 and has, over the years, helped break the isolation that many immigrant women experience. It has suppo1ted and guided its members to education and awareness in such matters as civil rights and social responsibilities, thus increasing their chances of integration into the Swedish society.

RIFFI has run many projects meant to improve the life quality for it’s members. Some of these projects are co1mected to consumer knowledge, health issues, the search for identity, strengthening one’s self-confidence, empowerment, counselling for abused women, establishing networks for the young women with an aim to break the patriarchal family system.

RIFFI led the campaign to ban female genital mutilation in Sweden, which resulted in a law in 1982. At an early stage, RIFFI brought to the Government’s attention the ethnical family patterns, which encourage and sometimes force inunigrant girls to mary at an early age. In 2004 a new law on child and forced marriage was implemented.

At home, RIFFI is a member of The Swedish Women’s Lobby, Save the Children, The Swedish UN Organisation, The Inter African Committee, WOCAD Women’s Organisations Committee on Alcohol and Drug Issues, as well as The Centre Against Racism.

At an international level, RIFF! has helped build an international action group concerned with the immigrant women’s chances to take part in the democratic process. The Federation also works with different networks in order to increase awareness on the inm1igrant woman’s situation in Europe and beyond. RIFF! co-operates with Organisation 1325 in coru1ection to the UN Resolution 1325. Since 1998 RIFF! has been granted consultative status on women issues in the Economic and Social Council of the United Nations.

RIFFI’s officialjournal, published quaiterly, reports on inrn1igrant and refugee women issues in Sweden and all over the world.

You can reach us at:

RIFFI
45 NORRTULLSGATAN, BV
11 345 STOCKHOLM
Tel: 08304010
E-mail: kontakt@riffi.nu